Ätstörning är en psykisk sjukdom. Att vara barn och anhörig till någon som har en psykisk sjukdom innebär särskilda svårigheter eftersom barn är beroende av vuxna för sin trygghet och för att få vardagslivet att fungera.
Det är svårt att se svårigheter i uppväxtfamiljen, eftersom du som barn inte känner till någon annan verklighet. Du vill kanske ”skydda” din förälder och känner skuld för att han/hon inte mår bra. Du behöver som alla anhöriga tänka på att försöka ta hand om dig och söka stöd.
Det kan hända att din förälders problematiska relation till mat har påverkat dig på flera sätt. Du har kanske själv en ätstörning eller andra svårigheter med ditt liv. Det finns hjälp att söka både för er som familj och för dig. Ensam är inte stark utan försök våga söka stöd. Att ha en förälder som har en ätstörning är skamfyllt och det är svårt att veta om det verkligen är så att mamma eller pappa har ätstörningar. Kanske är det bara inbillning? Om du har funderingar av det här slaget behöver du någon vuxen att prata med, men steget är stort eftersom du vill vara lojal med din familj. Du kan börja med att söka kunskap och att formulera dina funderingar skriftligt i form av frågor.
Via hemsidan Nationellt kompetenscentrum för anhöriga kan du få mer stöd och information ang vad du som anhörig kan göra.