Diagnosmanualer
De psykiatriska diagnoser som används idag i sjukvård och forskning finns i två manualer: Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, version 5 (DSM-5; American Psychiatric Assication, 2013)1 och Världshälsoorganisationens (WHO:s) International Classification of Diseases, version 11 (ICD-11; WHO, 2019)2. Manualerna är egentligen mycket lika. Oftast när man pratar om ätstörningsdiagnoser använder man DSM-5 och det är det som vi utgår från i vår diskussion av ätstörningar.
Ätstörningsdiagnostik har både för- och nackdelar. En diagnos kan ge en bild av en ätstörning, vilka symptom som finns, och vad en behandling kan behöva fokusera på för att hjälpa personen. Men en diagnos har också begränsningar. En ätstörningsdiagnos säger till exempel ingenting om en persons övriga svårigheter, eller styrkor som kan vara viktiga för tillfrisknande. För att kunna förstå mångfalden av personens problem och planera rätt behandling är det viktigt att få en bild av hela personen, inte bara diagnosen, och lyssna öppet och nyfiket på personens egen berättelse.
Anorexia nervosa
Anorexia nervosa är en ätstörning som präglas av självsvält. En person kan få anorexi oavsett kön och ålder, men det är vanligast under tonåren. Personen blir fokuserad på att minska i vikt och ha kontroll över sitt ätande och sin kropp. Anorexi kan vara livshotande om personen inte får behandling. De flesta som får behandling blir dock friska. Läs mer om hur svält kan påverka kroppen.
Man brukar skilja mellan två typer av anorexi: anorexi då personen försöker gå ner i vikt huvudsakligen enbart med hjälp av att begränsa sitt ätande, och anorexi då personen försöker gå ner i vikt genom att både begränsa ätandet och använda sig av andra beteenden som kan påskynda en viktnedgång som självframkallad kräkning, laxermedel eller överdriven fysisk aktivitet.
Personer med anorexi kan känna ett starkt hat mot både sig själv och sin kropp. Det kan känns som livsviktigt att ha kontroll över kroppen och gå ner i vikt vid anorexi. Tanken att gå upp i vikt kan vara mycket skrämmande. Personen kan känna sig tjock, fast hen är smal. Personer runt omkring kan bli mycket oroliga när de ser hur personen minskar i vikt. Men personen själv märker ofta inte hur hen påverkas av svälten, både fysiskt och psykiskt.
När någon har anorexi kretsar tankarna hela tiden kring mat, ätande och kroppen. Det kan bli svårt för personen att koncentrera sig och sova. Det är vanligt att personer med anorexi ställer höga krav på sig själv och försöker prestera högt, främst i förhållande till att minska i vikt men även inom andra områden som sport och med akademiska prestationer. Inombords kan det finnas starka känslor av ensamhet, skam och hopplöshet.
Bulimia nervosa
Bulimia nervosa är en ätstörning som präglas av hetsätning och försök att göra sig av med maten genom vad som kallas kompensationsbeteende. Hetsätning innebär att en person tappar kontroll över sitt ätande och äter extremt stora mängder man under mycket kort tid. Maten som konsumeras är ofta mat som personen betraktar som förbjuden, mat som hen annars försöker undvika, till exempel chips, godis, glass, mat med mycket fet eller salt. När personen börjar hetsäta blir det svårt att sluta. Paniken slår till över hur mycket och vad man har ätit och kompensationsbeteende blir ett sätt att återfå kontroll. Detta kan ske i form av självframkallad kräkning, användning av laxermedel eller överdriven fysisk aktivitet.
Efter att ha kompenserat för sin hetsätning brukar personen känna sig helt utmattad. Sedan kommer starka känslor av skam, självförakt, äckel, ledsenhet eller tomhet. Personen kanske säger till sig själv att morgondagen blir annorlunda, en dag när man äter mer restriktivt och undviker maten som man hetsäter. Men denna restriktiva hållning bäddar i sin tur för ett sug att hetsäta, och snart uppstår en ond cirkel som kan bli svårt att bryta, därför behöver personen hjälp.
Precis som med andra ätstörningar påverkas självkänslan starkt och andra former av psykisk ohälsa kan förekomma. Någon med bulimi kan ha starka känslor av skam och självhat över sitt beteende och kan ljuga och försöka gömma sina vanor så andra inte börja misstänka att någonting är fel. Detta kan i sin tur göra att personen känner ökad ensamhet och att de lever ett slags dubbelliv.
Det är inte ovanligt att personer utvecklar bulimi efter en period av anorexi. Men bulimi kan också uppstå utan att någon har haft en period av självsvält. Precis som vid anorexi kan bulimi påverka kroppen. Det kan uppstå problem med bland annat tandskador, mag- och tarmbesvär samt vätskebrist. Läs mer om hur hetsätning påverkar kroppen.
Hetsätningsstörning (BED)
Hetsätningsstörning som heter Binge Eating Disorder på engelska och förkortas till BED är en vanlig ätstörning. Personer med diagnosen hetsäter störa mängder mat och upplever att de saknar kontroll över vad eller hur mycket de äter. Men till skillnad mot bulimi ägnar personer med hetsätningsstörning inte åt återkommande kompensation för matintag, som exempelvis kräkning, laxering, eller överdriven motion. Det är vanligt att man fastar eller äter restriktivt under vissa perioder för att sedan hetsäta.
Hetsätningsstörning är troligen den vanligaste ätstörning. Den drabbar fler män än de flesta andra ätstörningar gör även om det fortfarande är vanligare hos kvinnor, och den uppträder i genomsnitt senare i livet än anorexi och bulimi. Det är inte ovanligt att någon med en hetsätningsstörning har tidigare haft en annan ätstörning som anorexi och/eller bulimi.
Många med hetsätningsstörning inte söker behandling. Detta kan bero på att personen själv, anhöriga eller vården inte förstår att personens svårigheter handlar om en ätstörning eller inte tror att problemen är behandlingsbar. Det kan också vara att man själv ogärna berättar om sina problem, på grund av skam eller äckel. Personer med hetsätningsstörning äter ofta ensam, och är starkt plågade av sina problem. Liksom andra ätstörningar leder hetsätningsstörning till ökad isolering och andra psykiska problem som depression och ångest. Eftersom många är överviktiga kan själva viktökningen kan ge upphov till olika kroppsliga problem som diabetes, högt blodtryck, sömnapné och artrit.
Unvikande/restriktiv ätstörning (ARFID)
ARFID är en engelsk förkortning för Aavoidant/Restrictive Food Intake Disorder. På svenska brukar det kallas för Undvikande/restriktiv ätstörning. Personer med ARFID äter extremt begränsat vad gäller urval eller mängd av mat vilket resulterar i allvarliga fysiska och/eller psykosociala konsekvenser. ARFID handlar alltså inte om att vara kräsen med mat, utan om allvarliga följder av ett restriktivt ätande. Diagnosen skiljer sig från andra ätstörningar såsom anorexi eller bulimi då personens restriktiva ätande inte drivs av störd kroppsuppfattning, en önska att gå ner vikt eller rädsla för viktuppgång.
ARFID kännetecknas av: ett ointresse för mat/ätande (”aptitlöshet”); sensorisk överkänslighet för mat (lukter, smaker, konsistenser) och; en stark rädsla för potentiella negativa konsekvenser av mat/ätande (t.ex. kräkningar, illamående, att sätta i halsen etc.). ARFID förekommer oftast hos barn även om det kan finnas bland ungdomar och vuxna. Hos barn är ARFID är ett allvarligt tillstånd som kan ha stor inverkan på utvecklingen. ARFID kan också ha en omfattande inverkan på familjen.
Övriga ätstörningar
Förutom anorexi, bulimi, hetsätningsstörning och ARFID finns det även andra ätstörningsdiagnoser. I DSM-5 finns det en diagnoskategori som heter Andra specificerade ätstörningar som förkortas till OSFED, efter engelskans Other Specified Feeding and Eating Disorders. Till OSFED hör gränsfall av de tre huvuddiagnoserna: atypisk anorexi, plus bulimi eller hetsätningsstörning som inte uppfyller kriterier för hur ofta personen hetsäter eller använder kompensationbeteende. Dessutom inkluderar OSFED även Självrensning (i princip att kräkas utan att hetsäta, utan undervikt) och Nattätande (att inta huvuddelen av dagens kalorier sent på kvällen eller på natten, utan att hetsäta).
Alla dessa diagnostiska kategorier rymmer dock inte alla sorters allvarliga problem som människor kan med sitt ätande. Därför finns det ytterligare en kategori för Ospecificerade ätstörningar eller på engelska Unspecified Feeding or Eating Disorders, som förkortas till UFED. En stor andel av personer med ätstörningsdiagnoser hamnar antingen i OSFED- eller UFED-gruppen.
1 American Psychiatric Association (APA) (2013). Diagnostic and statistical manual of mental disorders (5th ed.). Arlington, VA: Author.
2 World Health Organization (WHO) (2019). International statistical classification of diseases and related health problems (11th ed.). https://icd.who.int/