Hjälp för patienter
Det är viktigt att söka hjälp för en ätstörning, men vart en person ska vända sig är inte alltid lätt att veta. Det finns flera organisationer och sidor på internet som kan underlätta processen att hitta rätt.
 | Vårdguiden kan vara en bra plats att börja söka vård. På Vårdguiden hittar du medicinskt granskad information om sjukdomar och hälsa allmänt (inklusive ätstörningar) samt information om vart du kan vända dig för hjälp där du bor. |
 | Frisk & Fri (Riksföreningen mot ätstörningar) har information om ätstörningar för både drabbade och närstående. Här kan du få hjälp via stödmejl, chatt, telefonlinjer, samt grupper och stödträffar. |
 | Tjejzonen är en stödorganisation för tjejer mellan 10 och 25 år. De erbjuder stödmejl och anonymt chattstöd via avdelningen Ätstörningszonen. Verksamheten är riktad till tjejer som har tankar kring mat, vikt, kropp, träning och kontrollbehov, eller som misstänker att de har en ätstörning och är osäker om de ska söka vård. |
 | UMO är en webbplats för Sveriges ungdomsmottagningar och riktar sig till ungdomar och unga vuxna mellan 13 och 25 år. Här finns det information om ätstörningar som är anpassad till åldersgruppen som hur du söker hjälp och vad du kan göra om någon du känner har en ätstörning. Du kan använda UMO för att hitta din närmaste ungdomsmottagning. |
 | RFSL (Riksföreningen för sexuellt likaberättigande) arbetar för HBTQI-personers rätt till vård och hälsa. På deras hemsida kan du hitta information om HBTQI-fakta och få hjälp att hitta stöd via både RFSL och RFSL ungdom. |
Hjälp för närstående
Även närstående (dvs. föräldrar, syskon, partners, m.m.) behöver hjälp när någon drabbas av en ätstörning. Att orka hjälpa en närstående som lider av en ätstörning kan vara mycket påfrestande och ställer höga krav på ens egen förmåga att hantera stress och kriser.
Det är vanligt att närstående känner sig rädda och oroliga. En anhörig kan också vara arg för att den som har drabbats av en ätstörning inte förstår hur allvarligt läget är. Närstående kan bli indragen i ritualer kring ätande och även börja utveckla ätstörningssymptom själv. Starka konflikter kan uppstå som leder till urladdningar i familjen där den närstående blir rädd att göra situationen värre än den redan är.
Anhöriga kan bli så pass fokuserad på den andras behov att man glömmer bort sina egna. Många undrar om de gör tillräckligt, om de borde göra mer eller annat. Det är inte ovanligt att anhörigas kärleksfulla ansträngningar avvisas bestämt av den man bryr sig om. Då kan anhöriga känna sig arga, oroliga och ångestfyllda.
Att vända sig till en vän eller andra som har brottats med liknade problem kan vara till stor hjälp. Genom att ta detta steg får den närstående bättre perspektiv på situationen. Det kan vara värt att komma ihåg att många andra har upplevt liknande situationer. Det är också viktigt att anhöriga inser att man måste kunna ta hand om sina egna behov för att kunna hjälpa personen som har en ätstörning.
Organisationer som Frisk & Fri och Tjejzonen ordnar föreläsningar och stödgrupper för anhöriga. Inom specialistvården anordnas utbildningar och så kallade psykopedagogiska grupper som hjälper anhöriga att förstå ätstörningar och hitta nya sätt att tackla dessa problem. Det finns även webbaserade utbildningar för närstående som STÄRKA och VÄKSA som kan hjälpa närstående att förstå och hantera ätstörningar. Utbildningarna är kostnadsfria.
Att gå i behandling
Att gå i behandling för ätstörningar kan väcka många känslor. Man kan känna engagemang och tacksamhet för möjligheten att äntligen få hjälp med svåra problem. Men samtidigt kan det bli en utmaning och även väcka negativa reaktioner.
En person känner sig ofta förväntansfull inför det första mötet med de personer som anförtros den svåra uppgiften att hjälpa en övervinna vad som är kanske en av livets svåraste påfrestningar. Personen kan ha väntat länge. Det finns hopp och förväntningarna är stora. Man kanske tror att behandlingen kommer att bli lätt, bara man träffar en expert.
Men ätstörningsbehandling är sällan lätt. Den är snarare en utmaning, ingenting som man passivt tar emot som när man får medicin mot en kroppslig sjukdom. Behandling kräver ett engagemang från alla inblandade – patienten, närstående och personalen. Desto mer personen själv och behandlarna aktivt engagerar sig i behandlingsprocessen desto lättare blir det att uppnå framgång.
Detta innebär att personen med ätstörningen kan möta svåra känslor och reaktioner. Det kan handla om t.ex. motståndet som väcks mot att ändra sitt ätande, ilska eller besvikelse som väcks mot närstående och behandlingspersonal, känslor av ledsenhet, skam och skuld, samt mycket mer. Det är inte lätt att förstå var ifrån dessa reaktioner kommer. Och i detta läge kan personen lägga skulden på sig själv om förväntade framsteg uteblir.
Ibland blir negativa reaktioner på behandling så pass starka att personen tvivlar på om det går att må bra. Misstron mot vården och sig själv växer, liksom frestelsen att hoppa av behandlingen. Sådana reaktioner är inte ovanliga. I dessa lägen är det oerhört viktigt att prata om dessa funderingar och känslor. Framsteg kan utebli, ta tid, och återfall kan ske. Då blir det lätt att känna besvikelse mot sig själv. Personen känner sig ensam och misslyckad, och får för sig att alla andra lyckas med dessa svåra utmaningar. Sådana reaktioner kan vara en naturlig del av ätstörningarnas sjukdomsbild. De kan avspegla underliggande känslor av otillräcklighet och misstro mot den egna förmågan att övervinna svårigheter.
När negativa reaktioner till behandling sker är det viktigt att prata om detta med behandlingspersonalen. Då kan det gå att lösa svårigheterna kan tillfrisknadsprocessen får ny fart framåt.