Det är vanligt att personer med ätstörningar också har problem med ångest och fobier, nedstämdhet, depression, tvångstankar, självskadande och även självmordstankar. När man har problem inom flera områden brukar det kallas samsjuklighet.
Psykiatrisk samsjuklighet
Ungefär hälften av alla som har en ätstörning också uppfyller kriterierna för en annan psykiatrisk diagnos. Detta gör livet extra svårt och skapar utmaningar för alla inblandade. De vanligaste samtidiga tillstånden vid ätstörningar är depression och olika former av ångestproblematik.
En del har starka tvångsmässiga problem, som yttrar sig i en tendens att skapa regler och ritualer för att hantera ätande och svåra känslor. Andra personer uppvisar beteenden som överlappar med autismspektrumstörningar. Dessa ses framförallt i en bristande flexibilitet i tänkandet och en tendens att se detaljer framom helheter. Därtill kan även svårigheter att uppfatta sociala signaler och en förhöjd sensorisk känslighet föreligga.
Andra former av samsjuklighet är missbruk av alkohol, droger och mediciner. Ibland har missbruksproblem funnits innan ätstörningen debuterade eller finns oberoende av personens problem med mat. Men det är inte ovanligt att missbruksproblem är nära relaterade till problem med ätande, då exempelvis alkohol och droger används för att dämpa aptit eller mediciner används för att öka fysisk aktivitet och kaloriförbränning. För den som har en ätstörning kan symptomen även upplevas som ett beroende, i form av ett beteendemönster som man måste ägna sig åt och inte kan bryta.
Nästan alla patienter med ätstörningar har svårigheter med att hantera sina känslor. Detta kan komma till uttryck i form av nedstämdhet och låg självkänsla, extremt självhat, känslor av tomhet och ensamhet, eller som självskedebeteende, ångest och oro. Ibland blir personens svårigheter att reglera känslor så uttalade och genomgripande att en personlighetssyndromsdiagnos, närmast emotionellt instabil personlighet, kan bli aktuell.
Neuropsykiatrisk samsjuklighet
Många personer med ätstörningar visar tecken på olika neuropsykiatriska diagnoser. Upp till 20 procent av patienter med en ätstörning har uppskattats ha Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). Dessa personer kan ha stora koncentrationssvårigheter samt svårt med struktur och rutiner som leder till att måltider glöms och risken för hetsätning ökar. I dessa fall kan ADHD medicinering hjälpa minska hetsätning.
Autism och autistiska drag kan också förekomma bland personer med ätstörningar, och i synnerhet bland personer med anorexi och ARFID. Bland personer med ARFID finns det sannolikt en överlappning med autism som kan göra det svårt för dessa personer att kommunicera sina svårigheter med ätande. När det finns misstankar om autism är det viktigt att genomföra en noggrann neuropsykologisk utredning då vad som ser ut som autistiska symptom kan vara effekter av svält.
Betydelse för bedömning och behandling
Precis som vid bedömning av personens ätstörningssymptom är det också viktigt att utreda psykiatrisk samsjuklighet vid inledning av behandling. En stor utmaning för behandlare i början på en kontakt är att forma en bild av hur omfattande och allvarlig samsjukligheten är och vilken betydelse den har för personens behandlingsbehov.
Förutom den psykiatriska samsjukligheten är det nödvändigt att utreda och beakta somatisk samsjuklighet och göra en grundläggande kroppslig undersökning med relevanta blodprov. Trots att många somatiska besvär kan förklaras av det aktuella ätbeteendet är det viktigt att lyssna och bemöta dem på ett respektfullt sätt, för att kunna utesluta möjliga somatiska orsaker till problemen och för att visa att man tar personens problem på allvar.
Icke desto mindre är det även viktigt att väga in personens psykologiska samsjuklighet och fundera över hur personens självbild och svårigheter att reglera känslor kan inverka på behandling. Dessa psykologiska drag kan ha stor betydelse för hur lätt eller svårt en person med ätstörning kan känna tillit till en behandlare och arbeta mot gemensamma mål.