Även efter en förlossning finns det ökade hälsorisker för ett nyfött barn om en mamma haft en ätstörning under sin graviditet eller om hon återfaller i sin ätstörning. I vissa fall kan kvinnor som aldrig tidigare haft en ätstörning utveckla allvarliga problem med sitt ätande efter förlossningen. För det nyfödda barnets del finns det ökad risk att amningsproblem kan uppstå. Eftersom amningen också är viktig för känslan av närhet mellan mamman och hennes barn, kan amningssvårigheter i sin tur leda till påfrestningar i samspelet mellan mamman och barnet. För mamman kan det ibland kännas som om barnet inte vill ha eller ta emot den kärlek som amningen också representerar.
I vissa fall kan en nybliven mamma vara så upptagen med sitt eget ätande och så orolig för sin vikt att hon har svårt att se och uppfatta sitt barns behov av näring. Även senare när barnet är äldre kan föreställningar om faror med vissa näringsämnen (t.ex. kolhydrater och fett) göra att man eftersträvar en fett- eller kolhydratsnål diet som kan leda till näringsbrister för barnet.
För att kunna minimera hälsorisker när en ätstörning finns efter förlossningen är det viktigt att man söker hjälp. Detta kan göras genom att man vänder sig till sin BVC-mottagning, vårdcentral, öppenvårdspsykiatrin eller direkt till den specialiserade ätstörningsvården. Genom att söka hjälp så tidigt som möjligt kan man förebygga hälsoriskerna och få samspelet mellan mamma och barn på rätt spår.