Behandlingsbehov
Patienter med ätstörningar är mycket heterogena och har varierande behandlingsbehov. Varje person med en ätstörning är unik. Uppkomst och utveckling av ätstörningar präglas av ett samspel av olika biologiska, psykologiska och sociokulturella faktorer i vad som kallas ett biopsykosocialt synsätt. Det kan finnas olika somatiska och medicinska komplikationer vid ätstörningar som är viktiga att ta hänsyn till. Det kan också finnas svåra psykiska problem med exempelvis ångest, depression, tvångsmässighet, missbruk, trauma, neuropsykologiska tillstånd och annat.
Vägen in i en ätstörning varierar och har betydelse för behandlingsbehov. Inledningsvis kan ätstörningen vara ett sätt att försöka hantera någonting svårt i livet. Innan ätstörningen blir tydlig föregås den ofta av en period av osäkerhet, oro eller dåligt mående. Ätstörda tankar och idéer om förändring av kroppen kan då te sig som en lösning till svårigheterna. Detta kan betyda att personen som insjuknar och anhöriga har helt olika idéer om behandlingsbehov. För personen som insjuknar handlar ätstörningen kanske om försök att bli accepterad och uppnå samhörighet, förändra oönskade aspekter av sig själv, undvika svåra känslor, uppnå högre prestationer, eller ett resultat av biologiska reaktioner till svält.
Oavsett vägen in i en ätstörning kan onda cirklar vidmakthålla problemen. Dessa onda cirklar som håller problemen igång utgör en annan viktig del av en persons behandlingsbehov. Många behandlingsmetoder inriktar sig på att hjälpa en person att bryta dessa onda cirklar.
En vanlig ond cirkel sker när någon försöker begränsa sitt ätande och kroppen får inte i sig tillräcklig näring. Helt naturligt försöker kroppen göra personen uppmärksam på att det finns otillräcklig energi. Personen börjar tänka mer på mat och känner ett naturligt sug att äta. Men om kontroll över mat, vikt och kropp är livsavgörande för personen, kan kroppens naturliga signaler tolkas ett tecken på att man håller på att förlora kontrollen. Lösningen blir då att försöka återfå kontroll genom att än mer begränsa och reglera ätandet. Om detta leder till hetsätning blir konsekvensen ofta att man försöker kompensera för hetsätningen genom självrensning eller träning för att återfå känslan av kontroll. Men detta brukar leda till ännu starkare begränsningar av ätandet, som i sin tur upprätthåller det otillräckliga ätandet och ökar risken för kommande hetsätning.
Bedömning och planering
Med tanke på ätstörningarnas komplexitet är noggrann bedömning en förutsättning för framgångsrik behandling. Det blir viktigt att kartlägga både somatisk och psykisk hälsa. Detta bör ske snarast. En inledande bedömning kan göras inom primärvården medan mer omfattande bedömning kan behöva ske inom specialistvården. Vid svåra sjukdomstillstånd som kräver inläggning kan den psykologiska bedömningen behöva vänta tills tillståndet är mer somatiskt stabilt.
Förutom medicinsk och somatisk status bör bedömningen omfatta både kliniker- och självskattning av ätstörningssymtom, annan psykiatrisk problematik och psykosocialt fungerande. Men en gedigen bedömning är inte bara viktig för att planera behandling. Det är också viktigt att följa upp personer med ätstörningar systematiskt och regelbundet. Detta är till gagn för den individuella patienten, ger återkoppling till behandlaren och gör det möjligt för organisationer att följa upp och granska sin verksamhet.
Behandlingsmetoder
Det finns många sätt att behandla ätstörningar. Behandlingen som är bäst för en viss person beror på hur problemen ser ut. Forskning om behandling av ätstörningar har ökat stadigt och med den samlade kunskap som finns idag har det varit möjligt att börja formulera riktlinjer för behandling som kan vägleda vården. För närvarande arbetar Socialstyrelsen med att sammanställa svenska riktlinjer för behandling av ätstörningar.
Det finns fortfarande mycket vi inte vet eller kan dra slutsatser om, men kunskapen växer. “Evidensbaserad behandling” är ett begrepp som det talas mycket om i media idag. Begreppet innebär att en behandling har prövats vetenskapligt och utvärderats i välgjorda undersökningar.
Att en behandling inte är evidensbaserad innebär inte att den inte kan ge bra resultat. Det innebär bara att den inte utvärderats enligt vedertagen praxis. Behandlingar som är, eller kan vara på väg att bli, evidensbaserade beskrivs i korthet nedan.
| Anorexia nervosa | För anorexia nervosa har familjeterapi visat sig lovande, i synnerhet för barn och ungdomar. Mer forskning krävs för att kunna fastställa effekterna av andra sedvanliga metoder vid anorexia nervosa, som exempelvis individual- och gruppsykoterapi, dagvård och slutenvård. |
| Bulimia nervosa | För bulimia nervosa kan kognitiv beteendeterapi (KBT), interpersonell terapi (IPT) och det antidepressiva medlet Fluoxetin räknas som evidensbaserade behandlingsmetoder. Även andra antidepressiva medel verkar ha god effekt på hetsätning och självrensning vid bulimia nervosa. Även ”självhjälp med stöd”, exempelvis via Internet, kan vara till hjälp för många personer. Dialektisk beteendeterapi (DBT) har visat sig vara en lovande metod men mer forskning behövs. |
| Hetsätnings-störning | Många av de behandlingsmetoder som visat sig effektiva vid bulimia nervosa har även visat sig vara effektiva vid hetsätningsstörning. Vid hetsätningsstörning kan dock även program för viktminskning komma i fråga då patienterna ofta lider av övervikt. |
| ARFID | Eftersom ARFID är en ny ätstörningsdiagnos är kunskap om behandling begränsad. Anpassade former av familjebaserad behandling används ofta för barn och ungdomar. Det kan också vara viktigt med god nutritionskunskap och andra terapeutiska interventioner som fokuserar på de symptom som särskiljer ARFID från andra ätstörningar. |
Andra lovande metoder för psykologisk behandling av ätstörningar som anorexi, bulimi och hetsätningsstörning har utvecklats på senare år men än så länge inte undersökts lika mycket vetenskapligt. Dessa inkluderar Compassion-focused Therapy (CFT) och Mentaliseringbaserad terapi för ätstörningar (MBT-ED).
Val av behandling i det enskilda fallet brukar utgå från en helhetsbedömning av patientens behov. Det är viktigt att vara så flexibel som möjligt. Att vara öppen för flera möjligheter och att göra en noggrann vårdplan eller behandlingsupplägg tillsammans med sin behandlare är mycket viktig för tillfrisknande.
Bemötande
Ett bra bemötande lägger grunden till framgångsrik behandling. Detta gäller inte bara bemötande inom specialistvården men i hela sjukvårdssystemet där patienter, anhöriga och behandlare möts. Bra bemötande skapar en bärande relation som främjar utveckling och självständighet. Relationen har stor inverkan på behandlingsprocessen och gör det möjligt för olika behandlingsmetoder att ha effekt.
I bemötande av ätstörningar är det viktigt att behandlaren kan lyssna på vad personen har att säga utan att vara dömande, vara nyfiken, undersöka både styrkor och svagheter, samt vara transparent och öppen. Det är också viktigt att försöka se hela personen och inte enbart fokusera på specifika symptom. Sådana inslag skapar trygghet och stärker vårdrelationen. Rätt bemötande är också avgörande för att skapa motivation för att en person med ätstörning ska våga prova förändringar.