Ätstörningar under graviditeten
Under en normal graviditet skyddar kroppen fostrets naturliga tillväxt genom tillförsel av näringsämnen. Om en kvinna har en ätstörning under sin graviditet utsätts både kvinnans egen kropp och fostret för påfrestningar. Hur det går i det enskilda fallet beror på många faktorer. En viktig faktor är graden av kvinnans svält. Andra faktorer är hur länge hon har haft sin ätstörning, de näringsämnen hon får i sig eller utesluter, om hon ägnar sig kompensationsbeteenden (kräkning, laxermedel, överträning), samt hennes allmänna psykiska hälsa.
En gravid kvinna med ätstörningssymptom utesluter ofta vissa livsmedel vilket i sin tur påverkar kostens energitäthet (d.v.s. balans mellan kolhydrater och proteiner, fettkvantitet och fettkvalitet samt vitaminer och mineraler). Med ett sådant matmönster kan kroppen reagera som om den var utsatt för svält.
Det finns flera hälsorisker för fostret om kvinnan har en ätstörning. Detta gäller inte enbart kvinnor med anorexi utan även de med bulimi och andra ätstörningar. Det finns ökad risk för låg födelsevikt, för tidig födelse, kejsarsnitt, missfall och andra obstetriska komplikationer. För att kunna minimera hälsoriskerna är det viktigt att kvinnan tar hjälp av sin barnmorska och MVC-mottagning. Detta kan göra det möjligt att följa graviditeten och förebygga eventuella risker. Men viktigast är att kvinnan söker hjälp för sin ätstörning.
Ätstörningar efter förlossning
Även efter förlossningen finns det ökade hälsorisker för ett nyfött barn om modern haft en ätstörning under sin graviditet eller om hon återfaller i en ätstörning. I vissa fall kan kvinnor som aldrig tidigare haft en ätstörning utveckla allvarliga ätproblem efter förlossningen som påverkar amning. Eftersom amningen är viktig för både barnets hälsa och känslan av närhet mellan mor och barn är det viktigt att ätproblem efter förlossning på allvar och söka hjälpa.
I vissa fall kan en nybliven mamma vara så upptagen med sitt eget ätande och så orolig för sin vikt att hon har svårt att se och uppfatta sitt barns behov av näring och närhet. Även senare när barnet är äldre kan föreställningar om faror med vissa näringsämnen (till exempel kolhydrater och fett) göra att man eftersträvar en viss diet som kan leda till näringsbrister för barnet.
För att kunna minimera hälsorisker efter förlossningen är det viktigt att söka hjälp. Detta kan ske genom att man vänder sig till sin BVC-mottagning, vårdcentral, öppenvårdspsykiatrin eller direkt till den specialiserade ätstörningsvården. Genom att söka hjälp så tidigt som möjligt kan man förebygga hälsoriskerna och få samspelet mellan mamma och barn på rätt spår
Vad barnmorskor och barn- och mödravården kan göra
Barnmorskor och barn- och mödravården har en viktig roll att spela i bemötande av ätstörningar i samband med graviditet. Ätstörningar under dessa perioder i livet kan vara förknippad med stor skam. Inom barn- och mödravården är viktigt att lyssna på kvinnans situation och undersöka läget utan att döma, för att kunna hjälpa personen att ta emot hjälp.
Om en kvinna som är gravid misstänker en ätstörning bör hon i första hand vända dig till sin barnmorska på sin MVC-mottagning. Om barnet har fötts kan man vända dig till sin BVC-mottagning, vårdcentral, öppenvårdspsykiatrin, eller den specialiserade ätstörningsvården. Det även andra alternativ. Man kan även vända sig till ungdomsmottagningar eller till frivillig verksamhet som Frisk & Fri eller Ätstörningszonen. Om man tidigare har haft kontakter inom psykiatrin eller ätstörningsvården kan det vara en bra idé att återknyta dessa kontakter. Inom Svenska Ätstörningssällskapet (SEDS) finns det även en grupp forskare och behandlare som har grundat en särskild arbetsgrupp som kallas GRÄS (Graviditet och ätstörningar). Dessa personer har kunskap och kan ofta svara på frågor.