Övervikt/fetma och ätstörningar har visat sig förekomma samtidigt även hos patienter på enheter som erbjuder olika slags viktreduktionsbehandlingar, såväl kirurgiska som beteendemodifierande.
Forskningen har visat olika resultat om hur stor andel av alla viktreduktionspatienter som har en ätstörning eller ätstörningssymtom. Detta beror på att olika patientgrupper har studerats och med olika metoder. Data från en doktorsavhandling av de Man Lapidoth (2009) indikerar dock att så mycket som var fjärde viktreduktionspatient lider av återkommande hetsätningsepisoder, där patienten uppger att de äter mycket stora mängder och uppger att de saknar kontroll över detta beteende.
Långsiktiga data från studien ovan visar vidare att ungefär samma andel patienter hetsäter efter behandlingen (dock är detta inte nödvändigtvis samma patienter). Det som är viktig att veta är att de som uppger att de tappar kontrollen över ätandet efter behandlingen uppvisar sämre livskvalitet och sämre psykisk hälsa. Beteendet tycks dock inte vara associerat med bättre eller sämre viktreduktionsresultat efter 3 år. Idag pågår en långsiktig studie på KÄTS (i samarbete med Ersta) som undersöker förekomsten av psykisk hälsa och ätstörningssymtom inom kirurgiska viktreduktionsbehandlingar och följer utvecklingen av dessa under 5 år. Av intresse för studien är även att få mer information om hur psykisk hälsa, ätstörningssymtom, patientens självbild och patientens vikt är associerade med hur det går i behandlingen.